The fall- a true story

Alltså, ni skulle ha sett mig idag. Jag kom ut från Eva´s Spelhörna i Munka, intet ont anande, efter att ha lämnat in veckans vinnande V75 rad (eller inte). Styr kosan mot brevlådan för att posta ett brev till minsta storebror, när jag plötsligt känner att min ena fot fastnar i nåt. Jag är på väg att stupa raklång framåt, men lyckas på nåt underligt sätt att hålla balansen, eller jag har hela kroppen i 45 garders lutning framåt medan benen sprattlar febrilt för att återfå balansen. Precis när jag tror att jag lyckats (för man vill ju inte trilla pladask mitt på öppen gata) så fastnar jag igen och katastrofen är ett faktum. Jag faller som en fura, rätt i en vattenpöl. Blöt och skitig reser jag mig snabbt upp och tittar mig omkring, det var väl ingen som såg mig?
Men visst var det det. En äldre dam kommer till undsättning, och det var ju inte så konstigt. Hade nån av damerna i hennes årgång trillat på det sättet så hade nog mera än lårbenshalsen gått åt pipan. Jag klarade mig dock med en skrapad hand, en skitig jacka och VÄLDIGT blöta byxor. Men ni kan ju tänka er hur kul det måste ha sett ut :-D

Vad jag snubblade på? En ring av sånt där buntband som sitter runt tidningshögar.

Förresten, dom nya klistermärkena gav inte önskad effekt, hon kom knallande vi halv 4 i morse.

Sista fredagen i frihet :-(

Säger bara en sak! Kolla in det här klippet när Pink sjunger hos Ellen när hon är i Las Vegas: http://se.youtube.com/watch?v=LxRJyJ9pY8c&feature=related Helt fantastiskt bra låt, Funhouse.

Nu ska då lilla monstret (förklaring följer) vara inskolad och klar. Hon har varit där hela dagen idag så jag har passat på att njuta av min sista lediga vardag på länge. Först gick jag och Molly en promenad och åt sen långfrukost innan jag åkte till stan. Där klippte jag mig, köpte lite nya kläder på slutrean och handlade på Maxi. Sen hem igen och hade ett ovanligt långt samtal via webkamera med Teresia innan Matte dök upp med barnen. (Med ovanligt långt menar jag mer än 3 minuter innan man blir avbruten av nån av våra fem! barn, hur har vi hunnit få så många?) Snacka om att njuta sig genom en hel dag. Och det är ju inte slut än, det är ju Let´s Dance ikväll ;-)

Alva-monstret ja... Hon har ju alltid haft stor egen vilja, men just nu är hon inte så charmig kan jag lova. Idag ville hon som vanligt inte äta nån mat utan slängde sin mugg, var på väg med tallrik och bestick oxå innan jag hindrade henne, och så skulle hon ha banan. När hon inte fick det istället för mat så satte hon igång att vråla och då menar jag VRÅLA! Hon skrek nog i minst 10 minuter medan vi andra kastade i oss maten i rena förskäckelsen. Vilken vilja! Hon är faktist värre än sin syster som ju hade ett sammanbrott häromdagen. Åh, vad jag längtar tills dom är tonåringar-NOT!

Här kommer en liten varning: Klistermärkesmetoden som jag talade mig varm om för ett tag sen har en bugg! Elin har sovit varenda natt i sin egen säng sen vi började och igår tog klistermärkena slut. Högtidligt säger hon till pappa: "- Nu är klistermärkena slut, så nu kan jag sova i er säng igen." Vad säger man? (Jag köpte nya idag.)

Vart tog hon vägen?

Det är frågan vi ställde oss här hemma i eftermiddags. Helt plötsligt var Elin som förbytt. Vår goá, glada tjej var så arg så tårarna sprutade mest hela tiden. Fick vi henne att lugna sig så dröjde det inte länge förrän hon var arg igen. Och sen försvann det arga lika plötsligt som det kom. Oj, oj, vad med ilska det kan finnas i en sån liten kropp!

Nu är iaf alla friska igen, Elin har oxå hunnit vara lite dålig sen sist, så i morrn tar vi nya tag med dagis. 3,5 timme som jag ska använda på bästa sätt. (Nåt ska jag väl komma på?)

Alva säger nu sitt första namn som det går att höra vilket det är: Sii-i = Siri förstås. Elin heter ff Di. Låter väldigt kul när hon ropar på henne: "-Diiiii!"

Nu är det dags för dom vuxna att sätta sig ner och avnjuta ett gott glas vin.

Närå, jag bara skämtade, självklart ska vi dricka coca-cola. Vi är väl inte galna heller!

Åsa=auktionshållare?

Här har vi en sorts kalas -kräk och diarrékalas. Fast det är bara Alva som är drabbad, som vanligt. Stackars lilla ungen. Men det är nog på bättringsvägen, för i natt har hon iaf inte kräkts. Vi får hoppas det, för nästa vecka är det ju dax att på allvar dra på sig i blåstället igen. Och det är ju inte så kul att börja med att vabba.
Shit, undrar hur cheferna skulle reagera på det. "-Jaha, är det såhär Åsa ska jobba nu, med att vara hemma med sjuka ungar varenda dag. Det kommer ju aldrig att fungera." Eller nåt ditåt. Jag har ju ändå jobbat där i 9,5 år, så jag känner dom rättså bra. Okej då, jag har inte jobbat där i 9,5 år, jag har varit anställd så länge ;-)

Idag har jag och Alva sorterat, slängt och fotat bebiskläder. En del läggs undan som minnen, en del går i soporna, en stor del går till loppis och en liten sista del ska jag försöka sälja på Tradera. Lite pyssel, men det är faktist riktigt kul att hålla auktion.

Mer förvirrad än vanligt- är det möjligt?

Tänk att det händer så mycket i våra liv nu så att jag har ingenting att skriva om. Hur hänger det ihop? Det måste vara att jag är helt snurrig av att behöva tänka. Inskolning av Alva hit, komma ihåg alla tider dit och allt därimellan. Jisses, hur ska det gå när jag börjar jobba?

Det som hänt sen sist är iaf följande: Alva och jag var med och åt lunch på dagis i torsdags- köttbullar, inte så illa. Elin fick samtidigt äta på sitt dagis, och det var en höjdpunkt. Hon har verkligen längtat efter att få börja äta på dagis igen.
I går var Elin hos "sin kompis" Tobbe hela dagen, och Alva var på dagis så jag hade en lugn och skön förmiddag. Sen skulle hon ju sova på dagis med, men alla var beredda på att hon kanske inte skulle vilja, så jag var där strax efter läggdags. Det visade sig att Alva somnat först av alla barn- och sov längst : 2 timmar!! Det är jobbigt att gå på dagis, kan ni tro. Sen är hon inte riktigt pigg för övrigt heller, hon är lite dålig i magen och tröttare än vanligt. Vi får väl se vad det blir av det.

Ikväll ska vi gå ut och äta med Tina, Calle och Siri, och sen ska Tina och jag gå på bio. Matte bara vägrar att gå på bio (jag veet att han är knäpp), så då får det bli med Tina istället. Vet faktist inte ens när det var som jag var på bio sist, skitsamma, kul ska det bli! Det blir nya Wallander-filmen.

Onsdag

Ibland är jag kanske lite väl mycket moralkärring- jag erkänner. Skäms lite för mitt inlägg om cykelhjälmen, men å andra sidan står jag ju för min åsikt. Så... nu skäms jag inte längre!

Inskolningen på dagis går alldeles utmärkt. Idag lämnade jag henne där i 1,5 timme och det gick hur bra som helst. Dom börjar bli stora, båda våra små gullegryn. Vi kör med klistermärkesbelöningar till Elin igen. Hon fick välja dom finaste prinsessklistermärkena på Maxi och så får hon klistra ett varje morgon som hon sovit hela natten i sin egen säng. Det går jättebra. Vid fem stycken fick hon en Barbieklänning och nu närmar vi oss tio och då blir det nog ett prinsesspussel med 100 bitar som vi spanat på. Tänk så lätt det kan gå.

Nu har ridningen dragit igång igen. Vi fick alla blodad tand i vår lilla grupp, så nu fortsätter vi under vårterminen. Jag kan nästan bara se fördelar med att rida på ridskola just nu. Billigare än att äga häst, mindre jobb än egen häst, bra motion, välridna hästar och roligt som 17. (Sen får man ju blunda för att det är ganska oorganiserat där.) Man kan ju inte få allt ;-)

Är det nån som uppmärksammat att jag bytt namn (inte adress) på min blogg förresten? Jag är inte helt nöjd, så det kan hända att jag byter namn igen. Vi får väl se!

Dagisstart

Är man en prinsessa, så ska man bo som en oxå...

Tamejfan, nu har jag minsann köpt en cykelhjälm.

Jaa, jag vet att jag inte ser klok ut. Men ni som känner mig vet ju att jag inte är speciellt fåfäng. Och dessutom har jag hellre en frisk hjärna, än ett vackert utseende. (Som jag förresten inte har utan hjälm heller...) Så nu har jag en sån.

Har i alla år förbannat föräldrar som cyklar med sina barn och som inte har hjälm, fast barnen så noga har det. Hörde förresten nån som sa "att jag kan cykla". Den som kanske kör på dig har säkert sagt att "jag kan köra bil" nångång... Dagens moralpredikan.

Igår var vi på julgransplundring på sjukhuset. Det var tipsrunda, lotterier, fika, dans kring granen och årsmöte i Prematurföreningen. Trevligt som vanligt, träffade flera gamla bekanta och det är ju alltid kul. Lyckades att stå emot påtryckningarna att gå med i styrelsen återigen. Jag vill vara kontaktförälder, det räcker för mig. Ska ju hinna med att träffa barnen, jobba och rida med :-)

Idag var det så dax för Alva att börja skolas in på Dagis. Det gick bra, precis som väntat. (Nja, kanske inte för pappa, som tror att hans lilla Alva inte ska klara sig på dagis *fniss*) Hon knallade ju bara rätt in och började leka, träffade tom en kille som heter Ruben och som är lika gammal som henne. Han verkade klart intresserad av henne- fortsättning följer! Imorgon ska vi vara där i 2 timmar.

Om det nu skulle vara nån som undrar hur det går med mitt promenerande: Jag säger INTE att det är så, men det kan vara så att det ligger på is. Och det är för att det är så sabla kallt hela tiden. Dessutom känner jag mig inte så tjock just nu, det är mest då som jag känner ett skriande behov av att röra på mig ;-)