Vart tog hon vägen?

Det är frågan vi ställde oss här hemma i eftermiddags. Helt plötsligt var Elin som förbytt. Vår goá, glada tjej var så arg så tårarna sprutade mest hela tiden. Fick vi henne att lugna sig så dröjde det inte länge förrän hon var arg igen. Och sen försvann det arga lika plötsligt som det kom. Oj, oj, vad med ilska det kan finnas i en sån liten kropp!

Nu är iaf alla friska igen, Elin har oxå hunnit vara lite dålig sen sist, så i morrn tar vi nya tag med dagis. 3,5 timme som jag ska använda på bästa sätt. (Nåt ska jag väl komma på?)

Alva säger nu sitt första namn som det går att höra vilket det är: Sii-i = Siri förstås. Elin heter ff Di. Låter väldigt kul när hon ropar på henne: "-Diiiii!"

Nu är det dags för dom vuxna att sätta sig ner och avnjuta ett gott glas vin.

Närå, jag bara skämtade, självklart ska vi dricka coca-cola. Vi är väl inte galna heller!