I alla fall... Först och främst är det våra ohälsosamma föräldrars fel. Man kan väl milt uttryckt säga att vi inte växte upp i någon skogsmullemiljö på 80-talet där varje ledig stund spenderades i skog och mark, och framförallt INTE på någon form av motion. När vi växte upp lämnade föräldrarna möjligtvis in barnen på barngymnastik en gång i veckan medan dom satt och rökte bredvid. Sen fick det vara nog med sånt trams. Det fanns ju viktigare saker att göra. (Läs: åka till macken och köpa tidningen, eller handla på BIG INN medan barnen rullade omkring lösa i baksätet). På helgerna var det inte heller något hälsoläger. Nä, då skulle det drickas grogg och se på DALLAS! (Nuförtiden går ju Dallas på onsdagar så man får ta det lite lugnt med drickandet om man inte råkar vara ledig på tordagen. Måste vara bra för folkhälsan.)
Sen var det så att syrran och jag hade (o)turen att gå på en liten skola där ALLA (utom vi två) var ena riktiga sportfånar som åkte skidor, höll på med backhoppning, fotboll OCH friidrott. Att gilla hästar var liksom inte riktig sport. Så hur mycket tid vi än ägnade åt hästeriet så räknade det ju aldrig riktigt. Jag vet en gång på högstadiet att gympafröken sa till mig ":Du rör inte speciellt mycket på dig på fritiden va?" Att liva upp en timme tidigare än sina klasskamrater för att släppa ut sin häst räknades liksom inte.
Alltså fick man stämpeln LAT och den har sen hängt med. Inte ska väl jag springa, som är så laat? Nej, det är ju inte lönt...
Men nu jävlar, din feta KATARINA GYMPALÄRARE! Jag kan visst springa!!!! Så dé så :-)
Det fanns ju ungar att aga och droger att testa...... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar