Finns det några läsare kvar?

Nu är det slut på friden-jag är tillbaka! Var visst ett tag sedan jag skrev... Fast ni är väl vana, det blir ju såhär varje gång som jag har min jobba-hela-veckan-och-sedan-helgen-period. Egentligen är det inte så farligt, bara tråååkigt. Sen att jag börjar bli gammal och får ont i hela kroppen av att mocka åt och springa omkring med 11 hästar är ju en helt annan grej ;-)

NU HAR JAG DET! Jag ska skriva en gnällblogg idag! (Till skillnad mot alla mina andra sprudlande glada inlägg...)
För det första ska jag gnälla på Facebook. Fatta mig rätt nu, jag gillar verkligen idén med att man kan ha kontakt med gamla och nya vänner på ett sätt som man aldrig hade haft annars. Men när ens "vänner" skriver 10-15 inlägg per dag om sina och sina barns sjukdomar (även spyor och mängd diarré), använder fejjan till att rada upp allt dom hunnit med på en dag (shit, vad jag är imponerad-NOT) samt passar på att vräka ur sig sin besvikelse på släkt och vänner. Ja, då tycker jag att Facebook är BAJS! Visst, det är ju frivilligt att vara inne och läsa all dynga, men man har ju ändå ett hopp om att nån ska skriva nåt intressant, och det mesta är ju faktist det. Men, ja ni fattar poängen ;-)

För det andra, och detta MÅSTE jag bara skriva, är jag så innerligt trött på alla människor som är tröga i huvudet. Jag veeet att jag inte borde kasta sten i glashus, men jag tycker nog mig befinna mig över medel i intelligens iaf. Och det är det fanimej inte alla som gör! Ingen nämnd, ingen glömd... Kan ju inte hänga ut enskilda personer, och det är dessutom så många som jag stör mig på, så jag lämnar det åt er fantasi.

För det tredje måste jag gnälla på mig själv. Jag är trött, irriterad, tråkig, hängmagad, hålögd, muskelfattig, gnällig, ful, elak och alldeles, alldeles underbar. Sån är jag.... Kände mig allmänt tjurig igår, när en vän ringde. Hennes man är oerhört sjuk i cancer, dom har två barn och hennes liv är allmänt skit. Ändå tog hon sig tid att ringa mig bara för att prata lite strunt, och blev dessutom glad för att jag inte bara tyckte synd om henne. Hon behövde en kompis, ingen mer medlidan. Vad har jag att gnälla för?

Om någon fortfarande läser (tveksamt) så vill jag passa på att efterlysa en jacka. Har tappat bort min bruna tygjacka med stora knappar. Någon som sett den? Saknar....
Sådär, då har jag lyckats knåpa ihop det mest spretiga och förvirrande inlägget i min bloggs historia. Alltid något :-D