- Ja, för det första så lagar jag ju inte ens mat. Det är väl ett tydligt tecken? Jag får hålla hårt i Matte så att jag kan fortsätta att hålla mig rund och gó.
- Jag kan inte receptet på pannkakor. "Jamen, det har man väl inte nåt recept på. Det ser man ju på konsistensen", säger erfarna husmödrar. Nej, det ser man inte på konsistensen, tro mig. Dessutom vet jag inte ens riktigt vad som är i smeten. Så jag läser noga på lappen jag har gömd längst bak i almanackan hur mycket, och vad, som behövs för liten, mellan eller stor sats. Men vet ni vad? Ungarna älskar mina pannkakor!
- Jag glömmer alltid att sänka plattan. Matte brukar fråga mig varför jag står och vänder på korvarna i vild förtvivlan. "Dom blir ju svarta annars!"
- Jag klarar aldrig att komma på mer än en maträtt när jag är och handlar utan inköpslista. Och inte ens till den får jag med mig alla ingredienser hem.
Med andra ord är jag en total katastrof när det kommer till matlagning. Däremot är jag en fena på att skala potatis och diska! För att inte tala om att äta...
För er som eventuellt överlevde rumpchocken i förra inlägget kan jag meddela att den har varit svartare än svart i veckan och nu är mer röd-blå, svullen och snygg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar