Läste precis en annan blogg om hur ens drömmar ändras med tidens gång. Funderar på hur mina ändrats...
När jag var i 10 årsåldern ville jag absolut bli obducent?!?! (Inte sångerska som alla andra, dom drömmarna rådde modern snabbt bot på) Men obducent? Var i hela friden fick jag det ifrån? Särskilt som jag idag är livrädd för allt som är dött, iiiih!
Runt 14-15 år ville jag bli åklagare, men sen fick jag veta hur mycket man måste plugga, och då ville jag inte det längre.
Av någon underlig anledning blev det hästarna som vann, lite för att trotsa alla som ville jag skulle "bli någonting". Hade ingen lust att bli nåt just då! Så nu är man en mer eller mindre kvalificerad veterinärassistent hos en av Europas bästa veterinärer. Tänk som det kan gå!
Idag har jag lagt en liten pusselbit till på min utbildning, sådär 14 år efter att jag slutat skolan. Jag har gått c15 kursen som jag skrev om innan. Det var jag, Nina, hennes kompis Anna och någon form av Desperate Housewife i Armanijeans samt en hel klass tjejer från Hoppgymnasiet. Kände inte alls mig gammal...
Jobb hela helgen stundar för mig. Men det gör inte så mycket, jag har något som värmer hjärtat mer än ni kan ana. Ni får ge er till tåls till på söndag. Då kommer den finaste Luciahälsning ni någonsin har sett här på bloggen! God helg, och krama varandra i trafiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar